2008-10-20, ADMIN
Jag har varit systemutvecklande konsult i tunga transaktionsintensiva projekt i över 10 år nu. Det är dags att börja göra några summeringar och reflektioner. Jag tror vi kan göra många saker mycket bättre!
Utvecklingen har verkligen tagit jättekliv sedan 1998. Du patchade man system direkt i produktion även om de var kritiska för versamheten. CVS var en uppstickare. Java var “för långsamt” och UML var det nya och heta som alla skulle använda, gärna i RUP projekt. CORBA och business components var framtiden!
Men då kom revolutionen – J2EE! Nu skulle man fokusera på business logik och inte tänka på något annat. Komponenter skulle produceras med en rasande hastighet för att jackas in i applikationsservermiljöer som automatiskt kunde kopplas mot vilket “legacy” system som helst. Men vi vet ju alla vilken vändning detta tog.
Faktum är att jag håller med Rod Johnson när han talar om “the dark years of enterprise java”. Även om många tagit klivet ur J2EE till förmån för Spring eller Java EE är det tyvärr mycket som lever kvar från den tiden. Objektorientering är helt borttappad, en mängd olika lager existerar för att lösa J2EE problem som ju inte finns längre, ägare och CM är livrädd för förändringar, domänmodell är inget man arbetar med över huvud taget, systemen växer på alla breddar istället för att kontinueligt justeras efter en verksamhet.
Men vad värre är att utvecklarna ses som skurkarna i många projekt idag. Man vill gärna bädda in dem i en mängd testare, QA-personer, driftpersoner, avlämningsdokument, junittestrapporter och kodgranskningar för att lösa ett problem som inte längre behöver existera! Tänk vad allt detta kostar. Hur mycket tid kan en modern systemutvecklare igentligen lägga på att producera vettig kod??
Men jag förstår personerna som bäddar in utvecklarna, lika mycket som jag förstår utveklarna som inte gnäller på detta. Utvecklingsteam har med J2EE producerat oanvändbara system i många år, de klarar inte pressen! Samtidigt som produktägarna har dåligt förtroende för teamen. De är trötta på att få höra att det tar upp till fyra månader att få ut sin lilla feature som gör att denne kan fånga den där viktiga kunden.
Därför borde vi, som tycker att detta nära nog är en samhällsekonomisk katastrof, göra uppror och visa projekten vi deltar i att idag kan vi producera system som håller betydligt högre kvalité till betydligt lägre pris, om vi bara får ansvaret att göra det!
Men ANSVAR är huvudordet här! En systemutvecklare som suttit inbäddad på detta sätt länge har glömt att det är det som kodas in i systemet som bestämmer hur bra det fungerar. Det gör inte hur många buggar man “lyckas” hitta i oändliga testperioder, eller hur lite tid en överdimensionerad driftavdelning har systemet nere. Det är hur få buggar som byggs in och framförallt, hur mycket systemet klarar sig självt i produktion som bestämmer hur väl utvecklingsteamet klarar uppgiften, helst utan någon systemtest utanför teamet.
Jag är säker på att frånvaron av alla timmar som lägs på överlämningsdokument och testmöten, skulle kunna halvera kostnader i många projekt om bara utvecklarna tog ansvar och produktägarna började lita på dem.